Alla dagar är inte bra dagar

Ibland faller man tillbaka långt ner i det svarta hålet och tänker på det som var och varför det blev så. Även om jag mår bättre och bättre så ältar jag ibland vad som gick fel. Varför kunde jag inte bli lika älskad som jag älskar? Jag undrar om det var mitt fel, gjorde jag inte på rätt sätt? Vad skulle jag gjort annorlunda i så fall? Jag är en person som älskar av hela mitt hjärta när det tillhör någon, men kanske var det just det, att jag istället blir utnyttjad då personen vet att jag finns där ändå och försöker vara till lags. Vet också att jag inte kommer gå in i något om det inte känns helt rätt. Visst längtar jag efter närhet och kärlek men jag kommer aldrig skaffa bara för att. Utan för att jag verkligen känner något.

När jag tänker tillbaka var mitt mål att vi skulle bli gamla tillsammans och njuta av vårt liv på bästa sätt. Alla planer vi hade för framtiden och som nu bara är borta. Hade vi bara ansträngt oss lite mer tror jag vi hade fått det att fungera men tyvärr orkade vi inte kämpa vidare. Har tänkt som så att vi kan inte leva med varandra och inte heller utan varandra. Hoppas att hålet blir mindre och mindre och att de bra dagarna blir många fler.